Många dagar har nu passerat. Har det blivit lättare? Frågorna hopar sig. Tankarna trängs. Det finns nog mer frågetecken och funderingar än vad som någonsin funnits.

Livet sägs hänga ihop utav tre huvudsakliga beståndsdelar. Kärleken och relationen, yrkeslivet och karriären samt intressena och hobbyna. Tillsammans bildar de livets triangel. Det är här helheten uppstår. Det är också dessa tre delar som gör att vi får balans och i våra liv och att vi orkar ta oss upp om något utav dessa delar går nerför.

Jag vs mina tre plan är alla tre stora frågetecken. Bortsprungen, viljse och förvirrat. Det gick så himla fort. På bara något år förändrades allt. Jag satsade på kärleken och den gick åt helvete. Jag har valt ett yrkesliv som jag trodde på och som var kul. Det enda jag önskade var egentligen kunna driva och förverkliga mina idéer, allt utan egentlig akademisk bakgrund. Idag saknar jag engagemang. Idag känns det helt enkelt tomt. Nu vill jag göra något annat, och framför allt vill jag vara något och ha en grund att stå på. Och intresseområdena. Jag har kommit att inse att ett av de stora intressena jag trodde jag hade kanske egentligen inte var ett intresseområde i sig. Kanske var det bara något jag gjorde för att finna en identitet och en plats i en grupp. En grupp som jag nu inte längre vill vara en del utav, för det är helt enkelt fel grupp för mig. Det leder till att jag beblandar mig med människor som nästan går i klinch med vem jag vill bli och hur jag vill bli sedd, och kanske rent av hur hur jag mår. Kort och gott så känner jag mig väldigt vilsen, och nu vid 30-sträcket känner jag plötsligt en saknad över sånt jag valt bort, chanser jag aldrig tog, resor jag inte gjort, ett studieliv jag inte tagit och undrar egentligen vad de senaste 5-10 åren egentligen har gett mig. Egentligen.

Det behövs en nystart och det börjar verkligen bli hög tid för det. I höst ska jag banne mig in på en skola.